fredag 20 november 2009
Examination
tisdag 20 oktober 2009
Diktanalys av "Ångest ångest min arvedel"
Vad handlar dikten om?
Dikten handlar om personen i diktens ångest, och hur han tillslut driver sig själv till vansinne. Mannen vet att han inte kommer att kunna fly undan sin ångest. Det har blivit hans arvedel och ingen kan höra hans hjärtas skrik. ”Nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv”. Detta skriver Pär Lagerkvist innan han beskriver hur personen i dikten plågar sig själv genom att riva upp sina egna händer. Han beskriver att skogarna och bergen är så små när de sträcker ut sig mot himlen. Jag tolkar det som att personen i dikten känner sig liten. Om skogarna och bergen är små när de sträcker ut sig mot himmelen, hur liten i världen är inte han då? Dikten kan också beskriva ångesten personen har efter att ha sett hur kriget ser ut. Detta kan dock kopplas samman med att personen känner sig ensam och liten i världen. Vad kan endast en person göra mot ett helt krig?
Jag kände obehag när jag läste dikten och mina tankar drogs till att förstå denna persons sinnesstämning. Ensamhet och hopplöshet är två känslor som denna dikt fick mig att känna.
Pär Lagerkvist skriver denna dikt med väldigt starka ord. Jag tror att hans mening med dikten var att väcka sådana känslor som jag upplevde men samtidigt också nyfikenhet över vad som denna ångest grundades på. Kanske är det som i min teori, att han skriver om hur liten varje enskild person egentligen är? Kanske skriver han som i en protest mot första världskriget? Man skulle kunna säga att man ständigt söker efter ett svar när man läser dikten.
När skrevs dikten? Kontext, sammanhang?
Dikten skrevs i början av 1900-talet, under första världskriget. Detta kan märkas på språket som används då det är ganska gammaldags och innehåller många obekanta ord. Jag kan tänka mig att det var en svår tid under första världskriget och kan koppla detta till diktens tes. Under ett krig kanske det känns omöjligt för en ensam person att lyckas med något. Jag tror nog att under sådana tider känner man sig som person liten. Man är bara en av tusentals soldater och ingen kan heller där höra ”mitt hjärtas skri i världen”.
tisdag 13 oktober 2009

Jag sitter i mitt kök en måndagskväll med en trave böcker och ett franskalexikon liggande framför mig. Att plugga prepositioner och adverb är kanske inte min favoritsysselsättning, men jag känner att jag måste få ett bra resultat på läxförhöret. Ljudet från TV:n lockar mig från mitt pluggande ut till vardagsrummet. Rutan fylls av Anna Anka som glatt visar upp sin diamantring för tittarna. ”Hundra tusen, dollar”, säger hon och ser nöjd ut.
En svensk kvinna som fått livet serverat på silverfat. Pengar har hon så det ryker om det samt utseende och perfekt kropp, trots sina 40 år och efter att ha fött två barn. Man skulle kunna säga att hon lever ”the american dream” i sin mångmiljonsvilla i Hollywood, ett liv som många av oss inte skulle tacka nej till.
Jag som ung, märker tydligt hur folk i min egen ålder värderar lycka. För allt som spelar någon roll för oss är ju att lyckas med livet. Vi vill inte bli tråkiga, vanliga svenskar när vi har växt upp och avklarat vår långa resa. Bibliotekarie, sjuksköterska, dagisfröken, vi gör allt för att slippa att vår framtid ska stavas till något av dessa ord. Alla känner nog till att svenskar brukar beskrivas med ordet lagom. Ingen ska lyckas ordentligt, lagom är bra. Vi har ju till och med ett smör som heter ”Lätt och lagom”, kan det bli mycket mer svenskt?
Men varför ska vi nöja oss egentligen? Varför ska vi bo i radhus med utegård på 4 m2 när vi kan bo i villa med sjötomt? Varför ska vi hyra en husvagn och spendera den svenska regniga sommaren på en campingplats när vi kan hyra ett hus i St. Tropez? Vi anstränger oss så mycket för att kunna göra något mer av livet, för att lyckas lite bättre än alla andra. Vi måste ha bra betyg för att komma in på rätt högskola och efter det kunna få bra, välbetalda jobb för att ha råd att lyckas med allt som vi har strävat efter.
Varför ska vi nöja oss med att få ett VG när vi kan gå steget längre och få ett MVG i stället? Är det kanske så att vi ser drömbilden av våra liv svischa förbi när vi inte presterar till vårt yttersta? Egentligen borde vi sänka kraven på oss själva, inse att vi duger som vi är, att man inte alltid måste ligga på topp och sluta vara så duktiga. Tyvärr så är det få av oss som faktiskt lyckas med detta. Att få bra betyg och prestera till det yttersta blir nästan som en tävling. Pressen kommer både från en själv men också från de medtävlande, som klasskompisar eller arbetskollegor.
Sen händer det något, kanske är det 40-årskrisen som får oss att tänka om, och en campingsemester låter nu mycket mer lockande än några veckor i St. Tropez. Man känner sig nöjd, precis som man har det, i sitt radhus som man bott i under femton år. Uttryck som ”ung och dum” och ”det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”, är något som dyker upp oftare och oftare. Kanske har man då hunnit inse att framgång inte baseras på pengar, skönhet och lyx utan bara att vara lycklig precis som man är. Kanske är vi bara unga och dumma trots allt?
tisdag 6 oktober 2009
6/10
tisdag 15 september 2009
VG är väl okej...
Tack för artiklarna Per, jag tror att de kommer komma till användning!
Mitt arbete om existentialismen går framåt. Jag har nästan läst ut en av mina två böcker. Just att många vuxna kvinnor är stressade är ett ämne som ständigt uppkommer väldigt mycket i min bok. Jag vill främst inrikta mig på stress bland unga, folk i min egen ålder, varför vi blir stressade och vad man kan göra åt problemet. Läste i en av artiklarna jag fick av Per att det är vanligare att kvinnor/flickor känner sig stressade än vad män/pojkar gör. Varför är det så egentligen? I en annan av Pers artiklar tar de upp hur barn blir uppfostrade och hur det sedan påverkar dem när de blir äldre. Enligt artikeln blir flickor uppfostrade på ett sådant sätt att alltid ta hand om andra. Kanske börjar ett slags kontrollbehov växa sig fram redan då? ”Om du har en tjej som lärt sig att sätta andras intressen främst: hur lätt är inte hon att utnyttja? Andras behov är ju outsinliga”, skriver Björn Solfors i Aftonbladet. I min bok som jag läser just nu ”Diagnos: Duktig” skriver de även om att män, i många yrken, tjänar mer än kvinnor. Kanske är det så att kvinnor känner att de måste prestera till sitt yttersta för att få ett välbetalt jobb i framtiden? Som jag sa innan vill jag främst inrikta mig på min egen åldersgrupp, både män och kvinnor, men jag kommer nog att ta upp ovanstående fakta framöver, eftersom att det verkar vara någonting som även gäller dem i min ålder.
En anledning till varför jag tror att så många unga känner sig stressade är för att vi alla vill vara tillräckligt bra, eller alla vill vara bäst och prestera bäst. Sen tror jag också att vi stressar upp varandra omedvetet då det är vardagsmat för oss elever att höra saker som ”ett VG… det är väl okej…”, av andra elever. Jag känner att många elever har förvrängt synen på betyg, även jag själv, och höjt ribban.
Jag skulle dock inte vilja få ett MVG i Svenska B nu om jag blev erbjuden, för jag vill visa att jag förtjänar det. Jag känner mig inte stressad över detta moment i Svenska B, jag blir stressad när jag ser framför mig hur min almanacka fylls med anteckningar om läxor och jobb som måste hinna bli klart. Vi går i skolan upp emot åtta timmar om dagen och sen när vi kommer hem har vi ytterligare arbeten och läxor att ta itu med. Om vi inte gör dessa arbeten kommer det bara att bli ännu mer anteckningar på dagarna framöver. Att gå i skolan är ett heltidsjobb!

VG = Sådär
MVG = Bra
måndag 7 september 2009
Projekt
Tema, varför vill jag göra detta?
Jag kommer att fördjupa mig inom ambitionsångest och stress. Att många av oss kanske har för höga förväntningar på oss själva och inte kan leva upp till den bild man har skapat. Jag vill göra mitt arbete om detta ämne just för att själv kunna förstå varför vi sätter upp så höga krav på oss själva och kanske själv kunna förändra mitt eget sätt att se och agera.
Litteraturlista
Diagnos: Duktig, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe
Lycka till, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe
Diagnos: Duktig lånade jag av en vän, eftersom jag tyckte att ämnet var väldigt intressant, innan detta projekt hade börjat. När vi sedan skulle låna böcker på Nacka Forums bibliotek så hittade jag boken Lycka till och ansåg att den passade in i mitt tema. Det visade sig att båda dessa böcker är skrivna av samma författare. Om jag skulle anse att dessa två böcker var ofullständiga så är det lätt att låna nya på biblioteket.
Annan litteratur/artiklar/filmer/intervjuer
Jag tror nog att det kommer att vara lätt att hitta olika artiklar om mitt ämne i olika slags tidningar eller på internet. Jag kanske även lyckas hitta en dokumentär eller likande.
Mål med projektet, fyra stycken delmål
Jag vet inte om jag kommer att lyckas med att uppnå mitt mål under denna period vi ska arbeta med detta. Mitt mål är att bli mindre stressad, speciellt när det gäller skolan och allt skolarbete, och bli gladare och mer kreativ. Många som jag känner ställer så höga krav på sig själva att de inte hinner slappna av och vara nöjda med det som de åstadkommigt. Att ändra ett sådant beteende kan ju vara någonting som man kämpar med i flera år innan man lyckas. Jag vill i alla fall få en djupare insikt i detta ämne och vad man kan göra för att undvika ambitionsångest. Jag tror att jag kommer att kunna lägga fram fyra olika delmål när jag blivit mer bekant med ämnet.
Hur jag vill visa mina kunskaper
Jag har inte tänkt så mycket på hur vi ska avsluta detta moment. Eftersom alla har valt så pass olika ämnen så kanske det blir svårt att redovisa vad man har lärt sig när man har begränsade områden. Detta är något som vi borde diskutera i klassen!
fredag 28 augusti 2009
28 augusti
Sitter just nu på en svenskalektion med min klass SE2a. Per Falk har just visat oss sidan www.todaysmeet.com där alla skulle logga in. Som ni vet så har vår klass använt oss av många olika metoder när vi arbetat. Först har vi ju bloggen som vi kommer att använda oss mycket av nu under höstterminen men också Facebook, Wikispaces och den klassiska skolportalen. Idag när vi provade på todaysmeet.com kände jag att alla inte tog detta nya arbetshjälpmedel på allvar. Jag tror att det beror på att vi redan har tillräckligt många olika slags sätt att arbeta och kommunicera på. Det känns nästan överfödigt, eftersom att vi inte använder alla dessa metoder så mycket som vi skulle kunna göra.
Jag är positivt inställd till vårt kommande arbete om existentialismen och tror att jag har bestämt mig för vilket ämne jag ska jobba med. Dock är jag inte helt säker på mitt ämne eftersom jag inte vet om jag kommer att lyckas med en förändring. Måste målet med denna resa vara att skapa en förändrig eller räcker det med ett steg på vägen? Jag vet att jag skulle kunna välja ett lättare ämne och då också öka mina chanser till att få ett högre betyg. Dock så är mitt ämne något som lockar mig och gör mig mer engagerad till detta projekt. Dessutom så har ämnet något att göra med just betygssträvan så att byta ämne kanske vore som att ge upp innan jag ens försökt. Mitt ämne kommer att ta upp mitt mål med denna kurs, Svenska B, och även det som jag skulle vilja utvecklas inom. Mer information om ämnet kommer upp senare.
Jag anser att eget ansvar och mer frihet inom ett ämne gör att man själv utvecklas. När jag läste Svenska A med Per hade vår klass mycket frihet och fick själva bestämma hur vi ville arbeta. Det var sällan att vi fick i läxa där vi skulle läsa x antal sidor i en tråkig bok. Självklart vill jag ha klara regler för hur arbetet ska se ut för att minska missförstånd och annat som lätt dyker upp, men fritt arbete och valfria tillvägagångssätt gör fler personer mer intresserade just för att man själv börjar fundera över hur och på vilket sätt man ska lägga upp sitt arbete.
Nu under sommaren har jag läst ganska mycket. Detta är någonting som jag inte hinner göra lika mycket under skoltiden som jag skulle vilja. Jag har upptäckt vilken slags genre som intresserar mig mest och vilka författare som jag tycker bäst om. Jag har läst många böcker som liknar varandra och har då kunnat fundera över dem och jämföra dem. Att läsa intressanta böcker är något som jag skulle vilja hinna med nu under höst- och vårterminen.
onsdag 26 augusti 2009
Igång
Denna termin har just startat igång igen och jag är nu inte längre en SE1 utan en SE2. Kommer att blogga en hel del nu i höst. Vi kommer att dra igång med ett svenskaarbete strax, en uppgift där man på något sätt ska försöka ändra något med sig själv eller i sin vardag eller liknande. Mer info om detta kommer upp, än så länge vet jag själv inte heller så mycket om det. Det kommer i alla fall bli en ganska så speciell men spännande uppgift fylld med olika tankar och funderingar!
fredag 29 maj 2009
Herakles
Här är mitt tredje inlägg om boken Herakles. Vad tycker jag om boken hittills och hur ställer jag mig till hjältemyten?
När man får följa med och läsa om när Herakles är ute och gör alla dessa stordåd känner jag att spänningen i boken minskar för ju fler uppdrag han gör. Detta kan förstås bero på att dessa blir mindre och mindre detaljerade men jag känner också att en hjälte för mig är ingen person som utför farliga uppdrag. Att slåss mot monster är ingenting som gör någon till en hjälte, enligt mig. Att läsa om Herakles mod och tapperhet är spännande till en viss del men jag känner också hur detta blir uttjatat. Herakles dödar sina två sönder och måste tjäna Evristeas för att gudarna ska förlåta honom. Om Herakles inte skulle vara tvungen att utföra dessa uppdrag, skulle han då göra det i alla fall? Det tror jag inte. Dessa farliga uppdrag är hans ”betalning” för det han gjorde, hans sätt att be om förlåtelse till gudarna. Någon som dödar sina söner och sedan slåss mot det ena monstret efter det andra för att bli förlåten är ingen riktigt hjälte.
torsdag 16 april 2009
Herakles
Som jag skrev i blogginlägget innan så tycker jag att likheterna mellan Herakles och Oedipus främst är deras sätt att försöka undvika sitt öde. Oedipus försöker fly sitt öde då det spåtts fram att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Även fast han flyr från staden, bara för att slippa detta öde, så blir det som spådomen sagt. Oedipus visste inte att den man han dödade, på väg till sin riktiga hemstad, var hans far. Han visste inte heller att änkan han gifte sig med var hans fars fru, alltså hans mor. När han får reda på att han inte lyckats fly undan sitt öde sticker han ut sina ögon för att slippa se vad han själv gjort. Lagen straffade inte Herakles efter att han dödat sina två söner. Hans samvete straffar honom dock, och precis som på samma sätt som Oedipus försöker undgå sitt öde, frösöker Herakles att bli förlåten för att slippa leva med sina synder. Han vill inte sluta på samma sätt som Oedipus. Även om det skulle vara gudarnas vilja så vill han inte dö i främmande land, blind och ensam.
lördag 4 april 2009
Herakles
1. Alkmene ska bli dödad av sin man Amfitryon eftersom hon, ovetandes, har vart otrogen med guden Zeus. Ingen säger heller emot vad Amfitryon håller på att göra. ”Alkmene grät inte längre. En så stor orättvisa kunde inte vara människornas verk. Det måste vara gudarna som ville detta”. Just som en gammal gumma ska tända eld på stockarna runtom Alkmene så börjar det regna och elden slocknar. Alla blir häpna. Det är gudarnas vilja att hon inte ska dö. Ödet bestäms av dem och inte av människorna.
2. Oedipus blev lämnad som spädbarn eftersom det spåtts fram att han skulle döda sin far, konungen Laios och gifta sig med sin mor Iokaste. Oedipus växte upp i en annan stad och reste sedan tillbaka till staden han föddes i, utan vetskapen om att det var hans hemstad. Precis som det förutspåtts så dödar Oedipus sin far och gifter sig med sin mor. Oedipus öde var reda bestämt när han lämnades som spädbarn. Trots att hans föräldrar försökte fly undan det så blir det som det var sagt att det skulle bli. Människorna kan alltså inte ändra på ödet.
söndag 22 mars 2009
Antiken
Något som jag minns angående Antiken är några av de stora filosoferna. Jag hade, under höstterminen, en muntlig redovisning i Historia om just filosofen Platon. Jag tror dock inte att filosofi kommer att bli mitt favoritämne då jag tyckte att Platons filosofier var helt knäppa. Men det är såklart intressant och viktigt att veta hur befolkningen tänkte och tyckte och hur mycket av det som finns kvar i dagens samhälle. Jag minns också när jag och min familj var i Turkiet och besökte ett ställe som heter Pamukkale. Pamukkale är känt för att bergen innehåller så mycket kalk att de är helt vita, men detta var inte det enda som intresserade mig. Jag såg nämligen en teater som byggts upp av romarna, och sedan gjorts om av grekerna, under antiken. Det var nästintill så att jag blev förvånad när jag, trots nästan 50 graders värme, traskade i 30 minuter bara för att komma nära och titta kunna på den. Jag misstänker därför att jag har ett dolt intresse för antiken och tror att detta arbete kanske kommer att locka fram det.
fredag 20 februari 2009
Svenskan klar!
Ha ett riktigt bra lov, själv åker jag till Egypten inatt!
torsdag 19 februari 2009
Dan före dan
Datakunskap 19/2
fredag 13 februari 2009
Ändringar
Richard Kronwall har för övrigt hoppat in i min och Saras grupp, men vart han är nu vet jag inte.
tisdag 10 februari 2009
fredag 6 februari 2009
Nu är vi igång!
Vill du kolla in olika bloggar? Välj bland de olika kategorierna och välj någon av bloggarna som intresserar dig! http://www.bloggtoppen.se/
Nu kan jag inte blogga mer. Tiden rinner iväg och jag måste hinna skriva några passande intervjufrågor och kontakta olika personer.
Ha det bra!
fredag 30 januari 2009
Laptop
Sitter just nu på min sista lektion som är svenska och ska gå med i gruppen SE0809 på facebook.com som ska användas till olika skolarbeten. Har just börjat följa min svenskalärares blogg också: http://www.pellepedagog.blogspot.com/

