Det finns än så länge två stycken i boken då jag tycker att författaren verkligen vill få läsaren att förstå hur gudarna bestämmer över människoliven och deras öden. Dessa två stycken är:
1. Alkmene ska bli dödad av sin man Amfitryon eftersom hon, ovetandes, har vart otrogen med guden Zeus. Ingen säger heller emot vad Amfitryon håller på att göra. ”Alkmene grät inte längre. En så stor orättvisa kunde inte vara människornas verk. Det måste vara gudarna som ville detta”. Just som en gammal gumma ska tända eld på stockarna runtom Alkmene så börjar det regna och elden slocknar. Alla blir häpna. Det är gudarnas vilja att hon inte ska dö. Ödet bestäms av dem och inte av människorna.
2. Oedipus blev lämnad som spädbarn eftersom det spåtts fram att han skulle döda sin far, konungen Laios och gifta sig med sin mor Iokaste. Oedipus växte upp i en annan stad och reste sedan tillbaka till staden han föddes i, utan vetskapen om att det var hans hemstad. Precis som det förutspåtts så dödar Oedipus sin far och gifter sig med sin mor. Oedipus öde var reda bestämt när han lämnades som spädbarn. Trots att hans föräldrar försökte fly undan det så blir det som det var sagt att det skulle bli. Människorna kan alltså inte ändra på ödet.
lördag 4 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar