Projekt

Tema, varför vill jag göra detta?

Jag kommer att fördjupa mig inom ambitionsångest och stress. Att många av oss kanske har för höga förväntningar på oss själva och inte kan leva upp till den bild man har skapat. Jag vill göra mitt arbete om detta ämne just för att själv kunna förstå varför vi sätter upp så höga krav på oss själva och kanske själv kunna förändra mitt eget sätt att se och agera.

Litteraturlista

Diagnos: Duktig, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe

Lycka till, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe

Diagnos: Duktig lånade jag av en vän, eftersom jag tyckte att ämnet var väldigt intressant, innan detta projekt hade börjat. När vi sedan skulle låna böcker på Nacka Forums bibliotek så hittade jag boken Lycka till och ansåg att den passade in i mitt tema. Det visade sig att båda dessa böcker är skrivna av samma författare. Om jag skulle anse att dessa två böcker var ofullständiga så är det lätt att låna nya på biblioteket.

Annan litteratur/artiklar/filmer/intervjuer

Jag tror nog att det kommer att vara lätt att hitta olika artiklar om mitt ämne i olika slags tidningar eller på internet. Jag kanske även lyckas hitta en dokumentär eller likande.

Mål med projektet, fyra stycken delmål

Jag vet inte om jag kommer att lyckas med att uppnå mitt mål under denna period vi ska arbeta med detta. Mitt mål är att bli mindre stressad, speciellt när det gäller skolan och allt skolarbete, och bli gladare och mer kreativ. Många som jag känner ställer så höga krav på sig själva att de inte hinner slappna av och vara nöjda med det som de åstadkommigt. Att ändra ett sådant beteende kan ju vara någonting som man kämpar med i flera år innan man lyckas. Jag vill i alla fall få en djupare insikt i detta ämne och vad man kan göra för att undvika ambitionsångest. Jag tror att jag kommer att kunna lägga fram fyra olika delmål när jag blivit mer bekant med ämnet.

Hur jag vill visa mina kunskaper

Jag har inte tänkt så mycket på hur vi ska avsluta detta moment. Eftersom alla har valt så pass olika ämnen så kanske det blir svårt att redovisa vad man har lärt sig när man har begränsade områden. Detta är något som vi borde diskutera i klassen!

28 augusti

Sitter just nu på en svenskalektion med min klass SE2a. Per Falk har just visat oss sidan www.todaysmeet.com där alla skulle logga in. Som ni vet så har vår klass använt oss av många olika metoder när vi arbetat. Först har vi ju bloggen som vi kommer att använda oss mycket av nu under höstterminen men också Facebook, Wikispaces och den klassiska skolportalen. Idag när vi provade på todaysmeet.com kände jag att alla inte tog detta nya arbetshjälpmedel på allvar. Jag tror att det beror på att vi redan har tillräckligt många olika slags sätt att arbeta och kommunicera på. Det känns nästan överfödigt, eftersom att vi inte använder alla dessa metoder så mycket som vi skulle kunna göra.

Jag är positivt inställd till vårt kommande arbete om existentialismen och tror att jag har bestämt mig för vilket ämne jag ska jobba med. Dock är jag inte helt säker på mitt ämne eftersom jag inte vet om jag kommer att lyckas med en förändring. Måste målet med denna resa vara att skapa en förändrig eller räcker det med ett steg på vägen? Jag vet att jag skulle kunna välja ett lättare ämne och då också öka mina chanser till att få ett högre betyg. Dock så är mitt ämne något som lockar mig och gör mig mer engagerad till detta projekt. Dessutom så har ämnet något att göra med just betygssträvan så att byta ämne kanske vore som att ge upp innan jag ens försökt. Mitt ämne kommer att ta upp mitt mål med denna kurs, Svenska B, och även det som jag skulle vilja utvecklas inom. Mer information om ämnet kommer upp senare.

Jag anser att eget ansvar och mer frihet inom ett ämne gör att man själv utvecklas. När jag läste Svenska A med Per hade vår klass mycket frihet och fick själva bestämma hur vi ville arbeta. Det var sällan att vi fick i läxa där vi skulle läsa x antal sidor i en tråkig bok. Självklart vill jag ha klara regler för hur arbetet ska se ut för att minska missförstånd och annat som lätt dyker upp, men fritt arbete och valfria tillvägagångssätt gör fler personer mer intresserade just för att man själv börjar fundera över hur och på vilket sätt man ska lägga upp sitt arbete.

Nu under sommaren har jag läst ganska mycket. Detta är någonting som jag inte hinner göra lika mycket under skoltiden som jag skulle vilja. Jag har upptäckt vilken slags genre som intresserar mig mest och vilka författare som jag tycker bäst om. Jag har läst många böcker som liknar varandra och har då kunnat fundera över dem och jämföra dem. Att läsa intressanta böcker är något som jag skulle vilja hinna med nu under höst- och vårterminen.

Igång

Hej bloggen!
Denna termin har just startat igång igen och jag är nu inte längre en SE1 utan en SE2. Kommer att blogga en hel del nu i höst. Vi kommer att dra igång med ett svenskaarbete strax, en uppgift där man på något sätt ska försöka ändra något med sig själv eller i sin vardag eller liknande. Mer info om detta kommer upp, än så länge vet jag själv inte heller så mycket om det. Det kommer i alla fall bli en ganska så speciell men spännande uppgift fylld med olika tankar och funderingar!

Herakles

Här är mitt tredje inlägg om boken Herakles. Vad tycker jag om boken hittills och hur ställer jag mig till hjältemyten?

När man får följa med och läsa om när Herakles är ute och gör alla dessa stordåd känner jag att spänningen i boken minskar för ju fler uppdrag han gör. Detta kan förstås bero på att dessa blir mindre och mindre detaljerade men jag känner också att en hjälte för mig är ingen person som utför farliga uppdrag. Att slåss mot monster är ingenting som gör någon till en hjälte, enligt mig. Att läsa om Herakles mod och tapperhet är spännande till en viss del men jag känner också hur detta blir uttjatat. Herakles dödar sina två sönder och måste tjäna Evristeas för att gudarna ska förlåta honom. Om Herakles inte skulle vara tvungen att utföra dessa uppdrag, skulle han då göra det i alla fall? Det tror jag inte. Dessa farliga uppdrag är hans ”betalning” för det han gjorde, hans sätt att be om förlåtelse till gudarna. Någon som dödar sina söner och sedan slåss mot det ena monstret efter det andra för att bli förlåten är ingen riktigt hjälte.

Herakles

Nu kommer mitt andra blogginlägg om boken Herakles. Jag ska skriva om ifall jag anser att det finns likheter mellan Oedipus och Herakles.

Som jag skrev i blogginlägget innan så tycker jag att likheterna mellan Herakles och Oedipus främst är deras sätt att försöka undvika sitt öde. Oedipus försöker fly sitt öde då det spåtts fram att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Även fast han flyr från staden, bara för att slippa detta öde, så blir det som spådomen sagt. Oedipus visste inte att den man han dödade, på väg till sin riktiga hemstad, var hans far. Han visste inte heller att änkan han gifte sig med var hans fars fru, alltså hans mor. När han får reda på att han inte lyckats fly undan sitt öde sticker han ut sina ögon för att slippa se vad han själv gjort. Lagen straffade inte Herakles efter att han dödat sina två söner. Hans samvete straffar honom dock, och precis som på samma sätt som Oedipus försöker undgå sitt öde, frösöker Herakles att bli förlåten för att slippa leva med sina synder. Han vill inte sluta på samma sätt som Oedipus. Även om det skulle vara gudarnas vilja så vill han inte dö i främmande land, blind och ensam.

Herakles

Det finns än så länge två stycken i boken då jag tycker att författaren verkligen vill få läsaren att förstå hur gudarna bestämmer över människoliven och deras öden. Dessa två stycken är:

1. Alkmene ska bli dödad av sin man Amfitryon eftersom hon, ovetandes, har vart otrogen med guden Zeus. Ingen säger heller emot vad Amfitryon håller på att göra. ”Alkmene grät inte längre. En så stor orättvisa kunde inte vara människornas verk. Det måste vara gudarna som ville detta”. Just som en gammal gumma ska tända eld på stockarna runtom Alkmene så börjar det regna och elden slocknar. Alla blir häpna. Det är gudarnas vilja att hon inte ska dö. Ödet bestäms av dem och inte av människorna.

2. Oedipus blev lämnad som spädbarn eftersom det spåtts fram att han skulle döda sin far, konungen Laios och gifta sig med sin mor Iokaste. Oedipus växte upp i en annan stad och reste sedan tillbaka till staden han föddes i, utan vetskapen om att det var hans hemstad. Precis som det förutspåtts så dödar Oedipus sin far och gifter sig med sin mor. Oedipus öde var reda bestämt när han lämnades som spädbarn. Trots att hans föräldrar försökte fly undan det så blir det som det var sagt att det skulle bli. Människorna kan alltså inte ändra på ödet.

Antiken

Förra veckan fick vi reda på att näsa moment i svenskan kommer att handla om antiken. Detta är ett ämne som jag inte tidigare har arbetat med om så mycket men jag tror att det kommer att bli roligt då antiken är något som intresserar mig. Under svenskalektionen diskuterades det mycket om hur examinationen skulle se ut och vi elever kom fram till tre olika alternativ: film, pjäs och prov. Jag vet faktiskt inte riktigt vilket av alternativen som jag vill välja. Jag känner att en film eller en pjäs skulle vara riktigt roligt att göra, då detta inte är något som man får tillfälle till att göra så ofta, men jag tror också att det kommer att bli knepigt att visa djupare kunskaper på det sättet. Jag har ju själv byggt upp min studieteknik på det sätt som passar mig bäst och jag tror att genom att examineras med ett prov så skulle jag nog kunna visa mina kunskaper på ett lättare sätt. Då skulle jag alltså plugga på de sidor i boken som vi fick förra lektionen. Kanske lite tråkigt, men klassiskt.
Något som jag minns angående Antiken är några av de stora filosoferna. Jag hade, under höstterminen, en muntlig redovisning i Historia om just filosofen Platon. Jag tror dock inte att filosofi kommer att bli mitt favoritämne då jag tyckte att Platons filosofier var helt knäppa. Men det är såklart intressant och viktigt att veta hur befolkningen tänkte och tyckte och hur mycket av det som finns kvar i dagens samhälle. Jag minns också när jag och min familj var i Turkiet och besökte ett ställe som heter Pamukkale. Pamukkale är känt för att bergen innehåller så mycket kalk att de är helt vita, men detta var inte det enda som intresserade mig. Jag såg nämligen en teater som byggts upp av romarna, och sedan gjorts om av grekerna, under antiken. Det var nästintill så att jag blev förvånad när jag, trots nästan 50 graders värme, traskade i 30 minuter bara för att komma nära och titta kunna på den. Jag misstänker därför att jag har ett dolt intresse för antiken och tror att detta arbete kanske kommer att locka fram det.