Frankenstein nr 1

Ett intresse för naturvetenskapen börjar i Victor Frankensteins tidiga år att växa fram. Detta ämne är någonting som han börjar att studera under en period av flera år. Ju längre tid som går och ju högre avancerade studier han inleder börjar hans intresse att ta en viss form. Livets stora gåta är ett ämne som fascinerar honom mer och mer. Victor Frankenstein börjar studera och experimentera inom detta, han är fast besluten om att lära sig konsten att ge dött materia nytt liv. I början av sin forskning beskrevs Victor Frankenstein som en fokuserad man. Han stod med båda fötterna på jorden. När hans arbete drivs framåt börjar dock hans intresse för ämnet att övergå i besatthet. Hans starka vilja och beslutsamhet är det som driver honom framåt i forskningen, men när han arbetar för att nå sitt mål blir han också mer och mer isolerad från omvärlden samt från sina nära och kära. Trots detta så övertygar han ständigt sig själv om att han, än dag, ska bli den förste människan som lyckats bemästra konsten att ge någonting nytt liv.

När han, efter flera års experimenterande, fullbordar sitt arbete börjar han att tveka. Hans mål, som innan bara hade vart en stor dröm för honom, blev plötsligt hans verklighet och han inser då sitt misstag. Han har skapat någonting, någonting som han inte kan kontrollera över längre - en livs levande varelse. Detta blir för mycket för honom och han flyr i rädsla och desperation från sitt laboratorium. Under en tid försöker han förtränga tanken om denna demon han skapat, men han förs tillbaka till verkligheten igen då han inser att hans skapelse har dödat hans egen bror. Som skyldig till mordet döms den oskyldige Justine, en mycket nära vän till honom. Han kan inte berätta om den egentliga mördaren, då ingen skulle tro på hans galenskaper. Skuldkänslorna som han känner för dessa två personers oskyldiga liv som spillts, plågar honom dag som natt. Tillslut försöker han att fly från dessa hemska händelser genom att ge sig av från sitt hem.

Svenskalektion 12 mars

Låt 1.

Melodin spelas i moll, vilket ger hela låten en dyster känsla. Musiken ger en lugn och stilla stämning, och det är även så jag känner mig medans jag lyssnar till tonerna. Trots att jag inte kan uppfatta orden han sjunger för mig lyssnar jag ändå till hans hesa och raspiga röst. Orden som han uttalar smälter nästan in i varandra och det känns som att han nu sjunger ett enda långt, utdraget ord.

Låt 2.

Denna melodi är vacker och lugnande. Den får mina sinnen att slappna av, samtidigt som min fantasi börjar att flöda. När jag hör detta stycke börjar jag tänka på en kamp. Det är en kamp, där den ena kämpen redan vet att han kommer att förlora. Precis som när sommaren håller på att gå över till höst, vet sommaren att hösten tillslut kommer att vinna. Melodin är sorglig och mörk. Ljudet av pianot som spelas får mig att tänka på denna kämpes röst som, trots att dess öde redan är bestämt, fortsätter att kämpa enda in i det sista.

Bild 1.

Trädet, som växer bredvid de två männen, är gammalt och har vuxit snett och vint. Det kan dock hålla sig uppe tack vare dess stora grenar som sträcker sig upp emot skyn. Dessa män samtalar om stora drömmar, stora drömmar som kanske handlar om förräderi, stöld och svek, någonting som är hemligt mellan dessa två personer. Dessa mäns liv har, precis som trädets, varit lång och krokig. Precis som trädets grenar håller trädet stående, kommer dessa mäns drömmar och stora planer att hålla dem kvar. Av det jag ser på bilden drar jag slutsatsen att det är 1800-tal. Om dessa män tidigare i livet valde fel väg, har de troligtvis inget annat val än att fortsätta leva på detta sätt. Nu står de alltså där i skogen, mitt i natten, och planerar i hemlighet i vilken riktning deras liv ska fortsätta, medans månen lyser ned på dem.