Allt är inte guld som glimmar

Jag sitter i mitt kök en måndagskväll med en trave böcker och ett franskalexikon liggande framför mig. Att plugga prepositioner och adverb är kanske inte min favoritsysselsättning, men jag känner att jag måste få ett bra resultat på läxförhöret. Ljudet från TV:n lockar mig från mitt pluggande ut till vardagsrummet. Rutan fylls av Anna Anka som glatt visar upp sin diamantring för tittarna. ”Hundra tusen, dollar”, säger hon och ser nöjd ut.

En svensk kvinna som fått livet serverat på silverfat. Pengar har hon så det ryker om det samt utseende och perfekt kropp, trots sina 40 år och efter att ha fött två barn. Man skulle kunna säga att hon lever ”the american dream” i sin mångmiljonsvilla i Hollywood, ett liv som många av oss inte skulle tacka nej till.

Jag som ung, märker tydligt hur folk i min egen ålder värderar lycka. För allt som spelar någon roll för oss är ju att lyckas med livet. Vi vill inte bli tråkiga, vanliga svenskar när vi har växt upp och avklarat vår långa resa. Bibliotekarie, sjuksköterska, dagisfröken, vi gör allt för att slippa att vår framtid ska stavas till något av dessa ord. Alla känner nog till att svenskar brukar beskrivas med ordet lagom. Ingen ska lyckas ordentligt, lagom är bra. Vi har ju till och med ett smör som heter ”Lätt och lagom”, kan det bli mycket mer svenskt?

Men varför ska vi nöja oss egentligen? Varför ska vi bo i radhus med utegård på 4 m² när vi kan bo i villa med sjötomt? Varför ska vi hyra en husvagn och spendera den svenska regniga sommaren på en campingplats när vi kan hyra ett hus i St. Tropez? Vi anstränger oss så mycket för att kunna göra något mer av livet, för att lyckas lite bättre än alla andra. Vi måste ha bra betyg för att komma in på rätt högskola och efter det kunna få bra, välbetalda jobb för att ha råd att lyckas med allt som vi har strävat efter.

Varför ska vi nöja oss med att få ett VG när vi kan gå steget längre och få ett MVG i stället? Är det kanske så att vi ser drömbilden av våra liv svischa förbi när vi inte presterar till vårt yttersta? Egentligen borde vi sänka kraven på oss själva, inse att vi duger som vi är, att man inte alltid måste ligga på topp och sluta vara så duktiga. Tyvärr så är det få av oss som faktiskt lyckas med detta. Att få bra betyg och prestera till det yttersta blir nästan som en tävling. Pressen kommer både från en själv men också från de medtävlande, som klasskompisar eller arbetskollegor.

Sen händer det något, kanske är det 40-årskrisen som får oss att tänka om, och en campingsemester låter nu mycket mer lockande än några veckor i St. Tropez. Man känner sig nöjd, precis som man har det, i sitt radhus som man bott i under femton år. Uttryck som ”ung och dum” och ”det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”, är något som dyker upp oftare och oftare. Kanske har man då hunnit inse att framgång inte baseras på pengar, skönhet och lyx utan bara att vara lycklig precis som man är. Kanske är vi bara unga och dumma trots allt?

6/10

Jag kommer som sagt jobba med stress bland unga, betygs- och prestationsångest och vad som ligger bakom detta. Det går bra för mig med mitt arbete. Angående krönikan så vet jag inte ännu hur jag ska gå till väga och har inte riktigt kommit upp med någon bra ide om hur jag vill skriva den. Jag har snart läsa ut boken ”Diagnos: duktig” och ska efter det spåna igenom boken ”Lycka till”. Jag kommer nog även att använda mig av olika artiklar, speciellt när jag skriver min krönika. Jag fick också några artiklar av Per som har kommit till användning samt ett videoklipp. Medans jag läst boken ”Diagnos: duktig” så har jag märkt att den lutar mer åt att det är kvinnor som känner prestationsångest och som mår sämre på grund av detta. Jag vill ju inrikta mig mer på ungdomar, både killar och tjejer, så jag kommer att använda mig av andra källor också.

VG är väl okej...

Tack för artiklarna Per, jag tror att de kommer komma till användning!

Mitt arbete om existentialismen går framåt. Jag har nästan läst ut en av mina två böcker. Just att många vuxna kvinnor är stressade är ett ämne som ständigt uppkommer väldigt mycket i min bok. Jag vill främst inrikta mig på stress bland unga, folk i min egen ålder, varför vi blir stressade och vad man kan göra åt problemet. Läste i en av artiklarna jag fick av Per att det är vanligare att kvinnor/flickor känner sig stressade än vad män/pojkar gör. Varför är det så egentligen? I en annan av Pers artiklar tar de upp hur barn blir uppfostrade och hur det sedan påverkar dem när de blir äldre. Enligt artikeln blir flickor uppfostrade på ett sådant sätt att alltid ta hand om andra. Kanske börjar ett slags kontrollbehov växa sig fram redan då? ”Om du har en tjej som lärt sig att sätta andras intressen främst: hur lätt är inte hon att utnyttja? Andras behov är ju outsinliga”, skriver Björn Solfors i Aftonbladet. I min bok som jag läser just nu ”Diagnos: Duktig” skriver de även om att män, i många yrken, tjänar mer än kvinnor. Kanske är det så att kvinnor känner att de måste prestera till sitt yttersta för att få ett välbetalt jobb i framtiden? Som jag sa innan vill jag främst inrikta mig på min egen åldersgrupp, både män och kvinnor, men jag kommer nog att ta upp ovanstående fakta framöver, eftersom att det verkar vara någonting som även gäller dem i min ålder.

En anledning till varför jag tror att så många unga känner sig stressade är för att vi alla vill vara tillräckligt bra, eller alla vill vara bäst och prestera bäst. Sen tror jag också att vi stressar upp varandra omedvetet då det är vardagsmat för oss elever att höra saker som ”ett VG… det är väl okej…”, av andra elever. Jag känner att många elever har förvrängt synen på betyg, även jag själv, och höjt ribban.

Jag skulle dock inte vilja få ett MVG i Svenska B nu om jag blev erbjuden, för jag vill visa att jag förtjänar det. Jag känner mig inte stressad över detta moment i Svenska B, jag blir stressad när jag ser framför mig hur min almanacka fylls med anteckningar om läxor och jobb som måste hinna bli klart. Vi går i skolan upp emot åtta timmar om dagen och sen när vi kommer hem har vi ytterligare arbeten och läxor att ta itu med. Om vi inte gör dessa arbeten kommer det bara att bli ännu mer anteckningar på dagarna framöver. Att gå i skolan är ett heltidsjobb!

G = Dåligt

VG = Sådär

MVG = Bra

Den nya betygsskalan?

Projekt

Tema, varför vill jag göra detta?

Jag kommer att fördjupa mig inom ambitionsångest och stress. Att många av oss kanske har för höga förväntningar på oss själva och inte kan leva upp till den bild man har skapat. Jag vill göra mitt arbete om detta ämne just för att själv kunna förstå varför vi sätter upp så höga krav på oss själva och kanske själv kunna förändra mitt eget sätt att se och agera.

Litteraturlista

Diagnos: Duktig, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe

Lycka till, av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe

Diagnos: Duktig lånade jag av en vän, eftersom jag tyckte att ämnet var väldigt intressant, innan detta projekt hade börjat. När vi sedan skulle låna böcker på Nacka Forums bibliotek så hittade jag boken Lycka till och ansåg att den passade in i mitt tema. Det visade sig att båda dessa böcker är skrivna av samma författare. Om jag skulle anse att dessa två böcker var ofullständiga så är det lätt att låna nya på biblioteket.

Annan litteratur/artiklar/filmer/intervjuer

Jag tror nog att det kommer att vara lätt att hitta olika artiklar om mitt ämne i olika slags tidningar eller på internet. Jag kanske även lyckas hitta en dokumentär eller likande.

Mål med projektet, fyra stycken delmål

Jag vet inte om jag kommer att lyckas med att uppnå mitt mål under denna period vi ska arbeta med detta. Mitt mål är att bli mindre stressad, speciellt när det gäller skolan och allt skolarbete, och bli gladare och mer kreativ. Många som jag känner ställer så höga krav på sig själva att de inte hinner slappna av och vara nöjda med det som de åstadkommigt. Att ändra ett sådant beteende kan ju vara någonting som man kämpar med i flera år innan man lyckas. Jag vill i alla fall få en djupare insikt i detta ämne och vad man kan göra för att undvika ambitionsångest. Jag tror att jag kommer att kunna lägga fram fyra olika delmål när jag blivit mer bekant med ämnet.

Hur jag vill visa mina kunskaper

Jag har inte tänkt så mycket på hur vi ska avsluta detta moment. Eftersom alla har valt så pass olika ämnen så kanske det blir svårt att redovisa vad man har lärt sig när man har begränsade områden. Detta är något som vi borde diskutera i klassen!

28 augusti

Sitter just nu på en svenskalektion med min klass SE2a. Per Falk har just visat oss sidan www.todaysmeet.com där alla skulle logga in. Som ni vet så har vår klass använt oss av många olika metoder när vi arbetat. Först har vi ju bloggen som vi kommer att använda oss mycket av nu under höstterminen men också Facebook, Wikispaces och den klassiska skolportalen. Idag när vi provade på todaysmeet.com kände jag att alla inte tog detta nya arbetshjälpmedel på allvar. Jag tror att det beror på att vi redan har tillräckligt många olika slags sätt att arbeta och kommunicera på. Det känns nästan överfödigt, eftersom att vi inte använder alla dessa metoder så mycket som vi skulle kunna göra.

Jag är positivt inställd till vårt kommande arbete om existentialismen och tror att jag har bestämt mig för vilket ämne jag ska jobba med. Dock är jag inte helt säker på mitt ämne eftersom jag inte vet om jag kommer att lyckas med en förändring. Måste målet med denna resa vara att skapa en förändrig eller räcker det med ett steg på vägen? Jag vet att jag skulle kunna välja ett lättare ämne och då också öka mina chanser till att få ett högre betyg. Dock så är mitt ämne något som lockar mig och gör mig mer engagerad till detta projekt. Dessutom så har ämnet något att göra med just betygssträvan så att byta ämne kanske vore som att ge upp innan jag ens försökt. Mitt ämne kommer att ta upp mitt mål med denna kurs, Svenska B, och även det som jag skulle vilja utvecklas inom. Mer information om ämnet kommer upp senare.

Jag anser att eget ansvar och mer frihet inom ett ämne gör att man själv utvecklas. När jag läste Svenska A med Per hade vår klass mycket frihet och fick själva bestämma hur vi ville arbeta. Det var sällan att vi fick i läxa där vi skulle läsa x antal sidor i en tråkig bok. Självklart vill jag ha klara regler för hur arbetet ska se ut för att minska missförstånd och annat som lätt dyker upp, men fritt arbete och valfria tillvägagångssätt gör fler personer mer intresserade just för att man själv börjar fundera över hur och på vilket sätt man ska lägga upp sitt arbete.

Nu under sommaren har jag läst ganska mycket. Detta är någonting som jag inte hinner göra lika mycket under skoltiden som jag skulle vilja. Jag har upptäckt vilken slags genre som intresserar mig mest och vilka författare som jag tycker bäst om. Jag har läst många böcker som liknar varandra och har då kunnat fundera över dem och jämföra dem. Att läsa intressanta böcker är något som jag skulle vilja hinna med nu under höst- och vårterminen.

Igång

Hej bloggen!
Denna termin har just startat igång igen och jag är nu inte längre en SE1 utan en SE2. Kommer att blogga en hel del nu i höst. Vi kommer att dra igång med ett svenskaarbete strax, en uppgift där man på något sätt ska försöka ändra något med sig själv eller i sin vardag eller liknande. Mer info om detta kommer upp, än så länge vet jag själv inte heller så mycket om det. Det kommer i alla fall bli en ganska så speciell men spännande uppgift fylld med olika tankar och funderingar!

Herakles

Här är mitt tredje inlägg om boken Herakles. Vad tycker jag om boken hittills och hur ställer jag mig till hjältemyten?

När man får följa med och läsa om när Herakles är ute och gör alla dessa stordåd känner jag att spänningen i boken minskar för ju fler uppdrag han gör. Detta kan förstås bero på att dessa blir mindre och mindre detaljerade men jag känner också att en hjälte för mig är ingen person som utför farliga uppdrag. Att slåss mot monster är ingenting som gör någon till en hjälte, enligt mig. Att läsa om Herakles mod och tapperhet är spännande till en viss del men jag känner också hur detta blir uttjatat. Herakles dödar sina två sönder och måste tjäna Evristeas för att gudarna ska förlåta honom. Om Herakles inte skulle vara tvungen att utföra dessa uppdrag, skulle han då göra det i alla fall? Det tror jag inte. Dessa farliga uppdrag är hans ”betalning” för det han gjorde, hans sätt att be om förlåtelse till gudarna. Någon som dödar sina söner och sedan slåss mot det ena monstret efter det andra för att bli förlåten är ingen riktigt hjälte.